Hello söör, welcome to the Philipiiins!!
Hoo Hoo i stugan finns det några snälla barn här? In kommer tomten med en stor säck för att dela ut julklappar till familjen Gille. Hela familjen med brorsonen Vincent 3,5 år i spetsen skriker i kör "Jaaaaa"". Vincent blir överlycklig samtidigt lite blyg när han ser tomten. Det är lördagen den 24 dec 2011 och Karin och jag har beslutat oss att inte ge varandra några julklappar. Det blir 3 veckor i Fillippinerna istället. Inte helt fel julklapp det heller :).
-
Varför besöka just Fillippinerna? Denna fråga var det många som undrade och svaret var ganska självklart när man nu har varit där. Inte så turist exploaterat, speciellt inte av svenska turister, finare en Thailand, billigare en Thailand etc. Idén att besöka detta land fick vi nog genom bekanta som har varit där samtidigt som man har läst mycket om landet i olika resemagasin. På denna resa var det förutom jag och Karin även Jocke och Björn som var med och förgyllde våran semester. Det som talar lite emot Fillippinerna är den långa flygresan på ca 14 timmar (30 timmar från dörr till dörr) samt att transporterna i landet inte är så utvecklade och effektivt, så det är inte så smidigt att ta sig överallt. För dig som inte riktitg har koll på geografin så ligger landet nedanför Taiwan och ovanför Indonisien. Du flyger förbi både Thailand, Kambojda och Vietnamn. Landet har en befolkning på ungefär 94 miljoner och bara i Manila bor det ca 20 miljoner människor. Valutan heter Fillipinsk peso.
-
Någon vecka innan våran resa svepte en Tyfon in över Fillippinera och skördade många dödsoffer och katastrofläge utlystes. Självklart blir man lite orolig när sådant händer men det var aldrig någon tvekan att inte resa. Varje år sveper runt 20 st tyfoner in över landet men denna gång hände det på natten och alla var inte riktigt med på att den skulle komma. Denna tyfon svepte in över dom södra delarna av Fillippinerna och Mindanao blev hårt drabbat. UD avråder svenskar att resa till denna del av landet då muslimska separatister härjar och kidnappningar har förekommit. Att resa till dessa delar av lander var inte aktuellt från början ändå. Vi flög till Manila och när vi kom fram hade vi inte riktigt klart med var och hur vi skulle spendera våra tre veckor i landet. Vi tar det liter som det kommer tänkte vi. Dock var vår första destination klar från början med första anhalt Borocay. Nedan ser du en karta över landet.
-
-
Boracay - Phuket i miniformat
Från huvudstaden Manila tog vi ett inrikes flyg till Caticlan som är en av resvägarna till paradis ön Boracay Island. När vi kommer fram till den lilla hamnen i Caticlan möts vi av som i övriga Fillippinerna trevliga människor samt en logistik som är skrattframkallande. Inget ont menat mot människorna och landet men ibland undrar man lite hur dom tänker. Dock är tydligen arbetskraften väldigt billig eftersom att det finns så många människor i landet och där av var det lite som kommunal arbetar här hemma, en jobbar resten tittar på. När vi kommer till ön efter den korta båtresan från Caticlan möts vi av taxigänget som alla vill att just du ska åka med dom. När jag säger taxi så är det i det här fallet inte att tala om någon bil, mer en moppe med sidovagn. Chaffören som knappt kan någon engelska kör oss till det boendet som vi hade bokat sedan innan. Det var verkligen tur att vi hade gjort det med anlending av att det var nyårsvecka och många turister kommer till ön för att fira in det nya året och det var mycket uppbokat. Denna tiden på året är normalt sett vintertid och ön besöks av mycket japaner och kinineser. Dock gillar dom ju inte sol så det var lugna dagar på stranden. Trots detta så är det runt 25-30 grader på dagarna så det är inte frågan om någon kyla. Den bästa tiden att resa till Fillippinerna är sommarperioden mar-maj då det är sol och molnfritt. Att Borocay är som Phuket i miniformat är kanske inte hela sanningen men jag tror att om några år kommer det att vara ännu fler tursiter här och svenska turister har letat sig hit i större skala. Tyvärr kände jag att det var för mycket folk som det var redan nu. Trots att ön och stranden är så fantastiskt fin så tappar den sin charm i och med att det är så mycket folk och det finns i stort sett allt här som vi i västervärlden ser som en självklarhet här hemma. Butiker, gallerior, clubar, Starbucks, och till och med ett litet parishjul mitt i smeten. När vi besökte vår andra ö Malapascua så jobbade verkligen lokalborna där för att deras ö INTE skulle bli som Boracay då dom tyckte att det hade gott över styr där.
-
Nedan ser ni öns fina strand Whitebeach som är riktigt vacker med kritvit strand och turkost vatten. En joggintur längs med stranden blev den en morgon och det var en riktitg bra start på dagen...
-
Ön har egentligen två stränder där den andra stranden är ett perfekt ställe för vind och kitesurfare då vinden ligger på bra här. Längs med Whitebeach kryssade små kattamaraner med blått segel som ni kan se enligt nedan. Dessa kunde man hyra med privat chaffis under 3 timmar och få en guidad tur runt ön för en billig peng. Jag kan väl rekommenderat detta och du satt liksom på ett nät ute på ena vingen av kattamaranen. En riktig frihetskänsla och ett sätt att komma bort från alla tursiter och bara hissa segel. När vi kom runt öns en udde så mötes vi av den hårda vinden som surfarna älskade att jobba med. Både vi och chaffören blev överraskade över hur hård vinden var och vågorna sköljde över oss och kattamaren flera gånger. Vi skrattade högljutt och man kände sig lite som Kevin Costner i "Waterworld". Vi träffade några andra svenskar på en annan ö som hade gjort en liknande strapats på en båt. Den ena tjejen i gänget satt i båten och helt plötsligt hoppar en stor fisk upp ur vattnet och träffar henne i ansiktet så glasögonen flyger av. Helt galet!! Jag kan dock lugna dig som läsare att vi tog oss runt ön sakta men säkert.
-
-
Nyårsafton närmade sig med stormsteg och det var dags för party och fira in det nya året. Men istället för kallt, minus grader och snö byte vi det mot värme, solsveda och sand. Jag måste säga att champagnen smakade lite bättre här borta : ). Fillipinnerna är helt galna i fyrverkerier och under 50 minuters bombaderande vid tolvslaget hade de smällt av galet fina fyrverkerier för otroliga 200 000 kr. Jag frågade vår servitör på restaurangen som vi åt nyårsbuffe på hur de kunde ha råd med detta? Han sa att runt nyåret så kommer det så mycket turister hit och alla tursiter äter mat på restaurangerna längs med stranden och samlas sedan för att njuta av fyrverkerierna. Alla krögare hade därför gott i hopp och tjänade tydligen ändå pengar på att vi turister tar fram stora plånboken. Efter den fina middagen och fyrverkerier med obligatorisk champagen var det dags att slänga av sig skorna och bege sig till en av större klubbarna som låg direkt intill stranden med ena dansgolvet i sanden. Snacka om beachparty!! Där väntade mera San Miguel och dans på stranden tills tidig morgon...god natt!!
-
-
Vad kan man kortfattat säga om Boracay? Åka inte hit men gör det ändå!!??
---------------------------------------------------------------
+ Fantastiskt fin strand (Whitebeach)
+ Mycket att göra så som party, watensporter, butiker etc..
+ Har bankomat som bara är att glömma på andra öar i Fillippinerna.
----------------------------------------------------------------
- För att allt finns här!!!
- Ingen charm och för mycket turister
- Mycket dyrare än andra delar av Fillippinerna
----------------------------------------------------------------
-
Malapascua - En liten pärla
-
Efter att ha lämnat vår första ö blev det en lång resfärd för att ta oss till lilla ön Malapascua som inte ens finns med på min karta men ligger norr om Cebu vid spetsen av ön på kartan. Vi hade inte förbokat något flyg från Caticlan till Cebu vilket gjorde att vi fick ta en guppig bussfärd i 6 timmar ner till Iloilo för att sedan flyga till Cebu för att möta upp den gamla vapendragaren Björn. Från flygplatsen tar vi en taxi som ska ta ca 4 timmar upp till Maya som är den norra delen av ön. Väl framme där runt midnatt hade den dagliga "färjan" som går över till Malapascua slutat gå för länge sedan. Hur ska vi göra nu frågade vi varandra? Att sitta kvar i den lilla hamnen en hel natt kändes inte helt säkert. Vi fick göra det på klassiskt maner och muta båtkillarna att de skulle köra över oss till ön med för dom en bra peng. Bilden enligt nedan är tagen från båttransporten och jag måste erkänna att det kändes inte helt säkert. Det var bäckssvart och den enda lantärnan som båten hade var min egna ficklampa. Jag frågade lite komiskt kaptenen på båten om dom brukar göra så här? Han tittade på mig och svarade: "Bara på dagtid" :).
-
-
Väl framme med hälsan i behåll och efter en natts sömn på hotellet började lilla Malapascua sakta men säkert vakna till liv. Första känslan var bra och att den här ön hade allt det där som Boracay saknade. Ett lugn utan massor av folk och stress. Kanske inte riktigt lika fin strand som Whitebeach men själva känslan var bättre.
-
-
På bilden nedan ser du strandens lilla butik som sålde solglasögon etc. Senare på kvällen byte området skepnad till en liten launchbar där folk samlades och åt och drack.
-
-
Själva ön var väldigt lite och det skulle ta ca 3 timmar att gå runt hela ön. I slutet av våran vistelse på denna ö hyrde vi moppe föra att beskåda ön. Det var inga direkta vägar vi åkte på utan mer stigar som slingrade sig runt bland byarna och djungeln. Tyvärr tog resan slut ganska fort för min del då kedjan på min moppe gick av. Vi befann oss då på andra sidan av ön och även fast att ön inte var så stor så började det bli lite dåligt väder och mörkt. Det blev inte bättre en att jag fick springa med moppen hela vägen tillbaka. När jag kom springandes där med moppen igenom byarna så tittade folk på mig konstigt och undrade va faaan håller han på med? En snubbe gick ut till vägen och skrek till mig " Hey dude what are you doing? It`s a motorcycle, you shouldent run with it. Snacka om "Svenskarna måste vara tokiga 2 "hahaha!!
-
-
På ön fanns det många barn som varje kväll gärna ville hänga bland dom andra gästerna nere vid strandbaren. Justin Biber var deras absoluta favorit artist och varje gång hans låtar spelades ville alla barn sjunga med. På bilden nedan kan man dock tror att det är Jocke och jag som har roligast. Trots att man snart är 30 så kommer alltid barna sinnet att finnas kvar. Eller hur Jocke?!
-
-
Det som kännetecknar ön Malapascua allra mest är nog dykning. Det finns ganska många olika dykfirmor på ön och för våran del blev det självklara valet att använda oss av vårt hotels egna dykbutik (Sunsplash dive resort). Jag hade som plan innan våran resa att ta "Advanced open water diver". För dig som inte har så mycket koll på vad detta innebär så gäller följda inom dykning. Om du är intresserad av att använda tuber och dyka under vatten måste du ta ett dykarcertifikat, vanligt vis med "PADI - Open Water Diver" som är störst i hela världen. Detta ge dig möjlighet att efter utbildning dyka fritt ned till max 18 m djup och njuta av världen under vatten. Alternativet är att du via en dykbutik utan certifikat kan köpa ett "Discouvery dive" där du efter en liten introduktion får dyka med en instruktör ned till max 8 meters djup. Om du efter ditt dykcertifikat vill ta din dykningen ett steg längre kan du gå kursen "Advanced Open Water Diver". Efter genomförd kurs innebär det att du tar din egna dykning ett steg längre och blir mer tekniskt duktig dykare med en ökad kunskap att navigering och röra dig under vatten etc. Du får då tex genomföra nattdyk samt djupdyk ned till max 40 meter. Detta innebar förutom en massa intressanta delmoment och dyk så som nattyk, drivdyk, djupdyk, navigeringsdyk och peak performance bouancy dive (flytförmåga) en del pluggande. Så när min kära vänner var ute och stekte på stranden eller hängde i baren på kvällen fick jag sitta och plugga. Det var dock värt varenda timme..
-
Jag måste berätta om ett av våra dyk som är extra speciellt. I ett av delmomentet i kursen skulle jag genomföra ett djupdyk och ta mig ner till 30 meter för att genomföra vissa moment. I detta dyk så skulle vi ta oss till en plats där vi kunde få se riktigt stora hajar, vilket var galet spännande. Klockan ringde tidigt på morgonen för att vi skulle hinna ut till platsen och ned till hajarna innan solen går upp. De hajar vi skulle få se gillar i regel inte dagsljus och tar sig efter solens uppgång ned till djupare vatten. I bilden nedan sitter vi på båten på väg ut till platsen. Jag var lite nervös, både för att få se haj samt för att jag skulle gå ned på ett djup om jag aldrig har varit nere vid tidigare. Det är nämligen så att när man kommer ned på dessa djup så kan luften vi andas in genom tuberna bli giftig, ungefär som alkohol, och vi kan drabbas av djupberusning. Detta kan te sig på olika sett. Min instruktör berättade att en av hennes tidigare elever hade försökt att hångla med henne under vatten :).
-
-
Vi hoppade i vattnet och började enligt vanlig rutin sakta men säkert att sänka ned oss själva till ca 15 meter innan vi började att simma horisontellt nedåt. Vattnet var klart trots att solen inte var uppe och det var ganska många andra dykare nere vid platsen med en ända önskan, att få se Tresher Sharks. Hajen som i regel inte är någon aggresiv haj, men trots detta är man inte så kaxig kan jag säga under vatten när du har en 5 meters haj framför dig. Hajens namn bygger inte på det engelska ordet "skatt" utan istället på skördetröskans redskap att "slå sönder", sitt byte med sin långa svans. Vi fortsätter att simma nedåt och vid 20 meters djup skymtar en stor lagun som du inte kunde se botten på. Runt lagunen satt det flera dykare och tittade och pekade med fingrarna. Jag och min instruktör simmade på sidan av lagunen och fortsatte längre bort för en ledig plats. Vi stannade till runt 25 meter och började med olika övningar. Jag fick ett papper med massor av olika färger som jag skulle skriva namnet på. Under vatten vid detta djup ändras ögats uppfattning om vad det är för färg på saker och ting och alltid blir mörkare. Jag prickar dock rätt och vi fortsätter till nästa test. Hon ger mig en rad olika siffror 14,36,45,12,86 osv. Jag skulle under tidtagning addera ihop dessa tal så jag fick en summa. Jag började att räkna och jag var helt hundra på att jag fick fram rätt tal 150. Det tog mig dock ca 2 minuter att lösa talet. När vi kom upp på båten igen fick jag samma tal igen att lösa under tid. Då fick jag fram talet 300 som var rätt svar och det löste jag på 30 sek. Kortfattat kan man säga att du har svårt att tänka klart när du befinner dig på detta djup.
.
Efter dessa problemlösningar tog vi oss ned till ca 30 meters djup och väntade. Jag märkte dock inte av någon större djupberusning mer en att det kändes att man var djup ned med mycket tryck. Vi satt vid sluttningen ett tag och det kändes som vi satt på bio med ett panorama fönster och kika ut över en blå duk. En så länge hade vi inte fått se några skådespelare. Plötsligt börjar det att skymta något som liknade en haj längre ut i vattnet. Tills slut ser vi två hajar som simmar ca 10 meter framför oss. Den ena var riktitg stor och dom är riktigt ståtliga. Tyvärr kunde vi inte stanna allt för länge vid platsen då syret går åt mycket snabbare när man befinner sig så djupt ned. Så för att kunna genomföra en säker uppstigning var det bäst att bege sig stegvis uppåt. Vi simmar ensamma upp över kanten på den sluttande lagunen och vi tar några fentag innan vid riktar blicken snett uppåt och ser en haj kommande mot oss. Hon simmar först mot oss för att sedan svänga av/bort och sedan komma tillbaka mot oss. Det avslutas det med att vi ser henne från sidan bara 5-6 meter från oss. Vi bara skrek och dansade under vatten. Jag var rätt glad när jag kom upp kan jag säga, som bilden avslöjar :).
-
-
Eftersom att vi tyvärr inte hade någon undervattens kamera så får ni nöja er med denna bild på den typ av haj som vi såg.
-
-
Här nedan ser vi tre stycken grabbar som är överlyckliga för att de har just sett haj. Jocke och Björn såg även en Manta vilket de självklart var glada för :).
-
-
Jag avslutade sedan de övriga momenten och fick till slut mitt efterlängtade certifikat, härligt!! Har du möjlighet att testa på dykning på ett eller annat sett så råder jag dig absolut att testa. Det kommer att bli ett minne för livet. Vi lämnade efter några dagar Malapascua för den här gången och alla var verkligen nöjda med allt vi fick uppleva och njuta av på den här härliga ön. Nu vidare mot Bohol --->
-
Bohol - Mycket sevärt
När vi hade lämnat Malapascua väntade sedan en lång bussfärd och en båttur på några timmar till nästa destination - Bohol. Bussen tog oss förbi små byar, risfält och mycket trafik för att slutligen komma fram till hamnen i Cebu. Vi tog första bästa båt och efter ca 2 timmar kom vi äntligen fram till Bohol. Där vi tog en taxi till ett ställe i Bohol som heter Panglau. Efter lite efterlängtad mat i magen hittar vi ganska snart ett boende för natten. Bohol är mest känt för sina Filippinska spökdjur, Tarsius samt chokladkullarna. Vi inser ganska snart efter att vi har pratat med folk och gått runt lite själva på alona beach i Panglau att Bohol inte har så mycket mer att erbjuda en detta. Det ska slutligen visa sig att dessa två sevärdheter var dock värt att åka hit för.
-
Utflyksdagen - Vi valde till en början att hyra moped och transportera oss på men efter någon timme på bönpallen bakom föraren Jocke och x antal väjningar från utspringande djur från vägkanten, kände jag att en taxi var ett bättre allternativ för mig. Jag och Karin tar själva en egen taxi medans Jocke och Björn fortsätter sin resa på moppen. Vi vinkar in en bil och taxichaffören som pratar riktigt dålig engelska för oss upp längs bergets kringilikrok vägar till chokladkullarna (Choclate Hills). Kullarna är en välkänd turistattraktion
och har föreslagits som världsarv. De kallas chokladkullar därför att den magra växtligheten på kullarna blir chokladfärgad under torrperioden. Det är dock inte klarlagt exakt hur kullarna har uppstått och det finns många olika teorier. Geologerna har en teori och enligt legend finns det en annan. Det är känns lite konstigt när man står där och ser dessa kullar. Dom känns overkliga på något sett och man undrar verkligen hur dom har kommit till.
-
-
På vägen tillbaka till vårat boende stannar vi till på en plats som annordnar guidade turer i skogen för att få se den annorlunda apan (Tarsius). Djuret som tidigare räknades som halvapor räknas numera in som en äkta apa. En väldigt annorlunda och söt apa enligt mig själv. Dom är väldigt schygga och vi får inte använda blixt eller prata högljutt under turen.
-
-
Vi tar oss senare vidare till ett ställe som visar upp stora och mäktiga djur i bur. Egentligen ska man nog inte sponsra sådan här verksamhet men vi beslutar oss till slut att gå in för ett besök. I den första buren ligger den här pytomormen och sover, en hona på drygt 200 kilo. En av ägarna frågar om jag vill hålla i den men jag jag svarar snabbt och bestämt NEJ tack. Han säger att hon äter två höns varje kväll så att hon är inte hungrig och det är ingen fara att sätta sig bredvid. Till slut sätter jag mig ned och även fast jag kanske ser bekväm ut på kortet kan jag meddela att det är FALSKT, kort efter fotot så går jag kvickt ut. I bakgrunden kan ni skymta en albino pytonorm.
-
-
Vad kan man säga om den Fillippinska maten då? Jag frågade en Fillippinsk man när vi var på Boracay om det fanns någon typiskt maträtt eller matkultur som känntecknar Fillippinerna. Men enligt honom fanns det inte något typiskt som Fillippinerna äter. Självklart är fisken något som äts och du kan äta färsk fisk till bra priser. Färskare en så här kan ma nog inte få :).
-
-
Jag avslutar med ett spontant kort med hela gänget från Virgin Island utanför Bohol. Jag måste också passa på och tacka Mickan och Alex som vi träffade på resan, mycket trevligt!!
-
-
Det var allt för den här gången och från vår resa med det glada gänget i Fillippinerna. Jag kan avsluta med att säga att jag absolut rekommenderar dig att besöka landet. Du kommer att gilla det och det är bättre en Thailand.
-
Det är nu ungefär 3 månader sedan vi åkte på denna resa och vi har redan nu gjort klart med nästa resa till sommaren. Imorgon avslöjar jag vart vi ska. Jag kan avslöja att det kommer att bli storslaget, en utmaning och en oförglömlig resa.
-
Håll dig uppdaterad!
-
Hälsningar
-
Den sökande turisten